Stackars kille som

lyckades slunga sin systemetpåse mot en metallkant när han skulle sätta sig på spårvagnen. Vinflaskan i påsen går sönder och spårvagnens golv fylls långsamt med rödvin. Precis vad han nog ville uppleva på en fredagseftermiddag på väg hem efter jobbet.

Det blåser helt

sjukt mycket. Jag såg just en gammal man blåsa omkull mitt på ett övergångsställe!

Lyckliga äro de som

står i en vårdkö. Själv lyckas jag inte ens boka en tid.

En intressant låttext:

“Jag vet att bilden av mig spricker. Jag är bara lycklig när jag dricker. En sanning som i mångas ögon sticker. Jag är bara lycklig när jag dricker.”

Jag vill boka en tid

på en vårdcentral. Ringer den som är närmast. Blir hänvisad till en annan. Ringer den. Blir hänvisad till en doktor. Ringer henne. Blir hänvisad till en annan doktor. Ringer honom. Telefontid 8.15-9.00 tre dagar i veckan. Alltid upptaget. Försökt i två veckor. Misslyckats.

Bolivia har en

narkotikalagstiftning med omvänd bevisbörda. Dvs om du anklagas måste du kunna bevisa att du är oskyldig. Sanslöst!

Bakom mina solglasögon

kan jag va mig själv. (Coolt, första mms:et i min moblogg.)

Bild038.jpg

Ehh… det där var lite oväntat.

Jag stiger av vagnen hemma hos mig och möter en ca 40årig alkoholiserad kvinna som går långsamt mot vagnen som just skall åka åt motsatt håll. Hon säger upprepat “jag skall med den där vagnen” för sig själv. Efter några steg inser jag att något var konstigt med henne. Jag tittar igen och inser att hon är klädd i *endast* ett rosa linne. Vagnen börjar rulla och en röst hörs: “Man åker för fan inte utan byxor på min vagn!”

Fint sätt att tala om att

frågan “ringer du när du kommer fram?” var korkad: “Nej, jag kommer låta som en uggla och ha en nejlika i knapphålet.” :-P

Varför har jag inte

läst 1984 tidigare? Den är ju grymt bra!